varför gråta när jag kan skratta? varför slösa energi på att vara ledsen när jag inte ens vet varför jag är ledsen? varför deppa när jag har så mycket att vara tacksam för? varför smaka saltet från tårarna när jag kan leva på livets sötma? varför gråta när jag kan skratta åt minnet. varför komplicera det när det borde vara enkelt? varför gör jag si när jag borde göra så?
jag är så tacksam över mina vänner som står ut med min komplicerade hjärna och mitt sjuka humör. jag älskar er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar